Den 8 november kom vi hem....
Och eftersom resan hem och sista veckan i Thailand var jobbig med kräkningar och hemska diarrér så ringde jag till Åsa som är världens bästa barnmorska och som hjälpte oss kunder de nio månaderna vi var gravida med Lucas!
Hon rekommenderade att vi skulle söka gynakuten, just för att se att mina värden var okey och framförallt att barnet mår bra! Lucas var grinig och trött men vådevill jag och Patrik visste att ifall jag söker akut så kommer de göra ett ultraljud och jag vill inte se vårt underbara barn utan Patrik så vi bestämde att ta med napp, snuttefilt och försöka hålla Lucas vid gott mod.
Jag fick komma in ganska snabbt, behövde vänta kanske 1,5 timme innan jag träffade läkare. En underbar läkare, hon pratade om olika knep mot kräkningarna men diarréerna var bara att genomleva. :( Och så sjukskriven hon mig i två veckor just för diabetesen i samband med graviditet.
Det var mindre kul. komma tillbaka till jobbet efter 3 veckor semester och börja med att berätta att jag skvargarna sjukskriven i 2 veckor. Usch va jobbigt plus att berätta för min braiga chef att jag var gravid...
Vi hade bestämt att vänta ett tag innan vi berättade det för någon, jag vill berätta det för hela världen på en gång sen har jag en man (?!) som vill vänta till det har gått halva tiden. Okey inte så länge men inte långt ifrån...
Det sista hon sa var att nu tittar vi på fostret för att se att allt är okey med fostret i varje fall. Jag låg i gynstolen och Patrik satt med en nyfiken Lucas bredvid mig vid huvudet. Lucas sa pinuu, när gynekologen sa nu ska vi titta på bebisen på tv, Nej det blir ingen Pingu nu! Nu ska vi titta på bebisen.
Så bad hon mig ta ett djupt andetag och så sa hon: nu kollar vi! Men vad ser vi här?
Jag: Men är detTVÅ???
Ja, men innan vi säger något mer så ska vi kolla så det inte är tre!
Då började vi skrattà nervöst både jag och Patrik. Lucas satt och tittade och sa tåå....
fatta vilken tur vi har, vi ska få två bebisar vilket betyder att vi blir familj på fem! OJ vilken häftig dag.
