payback.blogg.se/tvillingarna

....så ringer jag syrran och frågar om hon vill komma förbi oss och äta middag. och höra lite om resan... Vi hade ju lite annat i tankarna men syrran kunde så hon kom en timme senare.

 

Vi kramades och Lucas blev helt överlycklig över att se moster eller LaPoo som han säger. De busar medans vi gör klart maten. Patrik och jag tittar på varandra och har svårt att inte börja småfnittra hela tiden men vi skulle försöka att låta Lucas ge ledtrådar vid middagen. 

 

Äntligen blev det dags att sätta sig vid bodet, typ 20 min senare men som kändes som flera immar. När vi har satt oss så frågade jag Lucas: vad gjorde mamma på väg till frukosten? Lucas lutar sig över sin stolskant och säger bläää... 

Syrran tittar och fnittrar till lite...

Jag frågar Lucas igen: vad gjorde mamma varje morgon i Thailand? Och Lucas försöker visa igen. Syrran tittar lite frågande så jag frågar igen och denna gång betonar jag "varje morgon" och då klickar det, syrran tittar på mig med tårar i ögonen och jag nickar bara!

 

"Ja syrran" säger jag och visar henne ultraljudsbilden från två timmar innan. 

 

Både syster och jag har tårar som rinner ner för våra kinder och Lucas sitter mest och tittar förundrat. Medansvar Patrik bara väntar spänt på den "riktiga" reaktionen...

 

Samtidig som Jessica tittar på ultraljudsbilden så säger hon, i helgen när jag var hos pappa och mamma så frågade de om fin försökte få syskon eller inte ville ha fler barn. 

 

"Men alltså jag ser aldrig på dessa bilder, vad är vad?frågar hon mitt i sin berättelse... 

jag säger:"Jo det är en och det där är den andra!"

 

VA????? Ar det tvillingar? Åååå va bra syrran det vill jag också ha och då måste ju jag också kunna få det!

 

lucas sitter och säger tå, tå, tå (två) och skrattar, Patrik, jag och Jessica sitter med tårar i ögonen och bara känner en stor lycka och tacksamhet att älskade moster blir så glad för oss och att hon finns nära!

Och eftersom resan hem och sista veckan i Thailand var jobbig med kräkningar och hemska diarrér så ringde jag till Åsa som är världens bästa barnmorska och som hjälpte oss kunder de nio månaderna vi var gravida med Lucas! 

 

Hon rekommenderade att vi skulle söka gynakuten, just för att se att mina värden var okey och framförallt att barnet mår bra! Lucas var grinig och trött men vådevill jag och Patrik visste att ifall jag söker akut så kommer de göra ett ultraljud och jag vill inte se vårt underbara barn utan Patrik så vi bestämde att ta med napp, snuttefilt och försöka hålla Lucas vid gott mod. 

 

Jag fick komma in ganska snabbt, behövde vänta kanske 1,5 timme innan jag träffade läkare. En underbar läkare, hon pratade om olika knep mot kräkningarna men diarréerna var bara att genomleva. :( Och så sjukskriven hon mig i två veckor just för diabetesen i samband med graviditet. 

 

Det var mindre kul. komma tillbaka till jobbet efter 3 veckor semester och börja med att berätta att jag skvargarna sjukskriven i 2 veckor. Usch va jobbigt plus att berätta för min braiga chef att jag var gravid...

Vi hade bestämt att vänta ett tag innan vi berättade det för någon, jag vill berätta det för hela världen på en gång sen har jag en man (?!) som vill vänta till det har gått halva tiden. Okey inte så länge men inte långt ifrån... 

 

Det sista hon sa var att nu tittar vi på fostret för att se att allt är okey med fostret i varje fall. Jag låg i gynstolen och Patrik satt med en nyfiken Lucas bredvid mig vid huvudet. Lucas sa pinuu, när gynekologen sa nu ska vi titta på bebisen på tv, Nej det blir ingen Pingu nu! Nu ska vi titta på bebisen. 

 

Så bad hon mig ta ett djupt andetag och så sa hon: nu kollar vi! Men vad ser vi här?

Jag: Men är detTVÅ??? 

Ja, men innan vi säger något mer så ska vi kolla så det inte är tre! 

Då började vi skrattà nervöst både jag och Patrik. Lucas satt och tittade och sa tåå....

 

fatta vilken tur vi har, vi ska få två bebisar vilket betyder att vi blir familj på fem! OJ vilken häftig dag. 

 

 

 

Sååå fina och det är ett rent nöje att se de i poolen! Lucas är helt galen och pappa uppmuntrar det till fullo!

till morfar och mormor så de skulle få skämma bort honom lite innan vi åkte till Thailand i tre veckor. På vägen hem från att lämna honom så hämtade jag Patrik och vi bestämde att vi skulle åka till ICA för att handla god grill mat och äta mat framför tv:n. Vilket är en lyx som försvinner  i och med barn.

 

När vi kom in på ICA så sa jag till Patrik att du får köpa ett gravtest, P: varför då? J: Nej men jag vet inte riktigt, brösten ömmar och jag tror att jag skulle ha mens i tisdags. Jaja... Köp tvåpack det behövs alltid! ;)

 

Vi handlade god mat och en massa goda snacks. Denna helg som barnlediga hade vi inga planer förutom att vi skulle äta "brunch med bubblor" på lördagen. Som var en av de fina bröllopspresenterna som vi fick. Sen skulle vi bara njuta av att inte ha några måsten.

 

När vi kom hem så sa jag i min iver: Åååå öppna den här flaskan rödvin så det blir perfekt tills vi ska äta, åååå vad det ska bli gott!!! Då säger Patrik men ska inte du kissa?

 

Jag bara tittar på honom och kopplar verkligen inte och undrar VARFÖR bryr han sig om när jag kissar och inte? Och tänker bara på vinet som ska öppnas. Så säger Patrik, är det inte bättre du kissar på stickan innan vi öppnar flaskan annars dricker jag rödvin och du får titta på. Och DÅ KLICKAR det!

 

När det blev dags att kolla stickan så ropade jag på Patrik:

Från det att man doppar stickan så tar det 2 min innan man "ska" läsa av resultatet. Med Lucas så tog det 1 sekund så var det ett kraftigt PLUS. Så P och jag står och tittar på stickan och när testrutan är ifylld och det inte syns någon plus så säger jag: Nähä inte denna månad heller. Och vänder mig om och är på väg till maten och vinet. Då säger Patrik:

 

Men vad är det där för något?

 

Jo visst var det.... ETT STORT BLÅTT PLUS!